torsdag 15 oktober 2020

THE FUTURE OF TRAVELING, MOBILITY AND FLYING

Den 14 oktober anordnade Lunds universitet ”The future of traveling, mobility and flying” ett samtal som livestreamades och kan ses här.

Medverkade gjorde Maja Rosén från Vi håller oss på jorden och Sara Ullström, doktorand vid Lunds universitet. Roger Hildingsson, forskare i statsvetenskap var moderator. Sara forskar om ”Stanna på marken-rörelsen” - bland annat om Flygfritt-kampanjerna (så kul!). Vi ser väl till att hon får massor att forska om framöver genom att göra vår kommande Flygfritt 2021-kampanj till en internationell succé? 

Stort tack till alla er som lyssnade och till er som arrangerade evenemanget!

onsdag 30 september 2020

HÖG TID FÖR NYTÄNKANDE

Trots att flyget är en bidragande orsak till spridningen av COVID-19 har det utmålats som ett offer för pandemin. Flygbranschen har fått mycket stora summor i statligt stöd, med siktet inställt på en återgång till ”business as usual”. Frågan är vem som tjänar på en sådan återgång? Professor Stefan Gössling föreslår i sin artikel ’Risks, resilience, and pathways to sustainable aviation:  A COVID-19 perspective’ att pandemin istället ska ses som en möjlighet till att ompröva grunderna för det globala flygsystemet.

I dagens system är de stora samhällsrisker flyget medför - både genom spridningen av sjukdomar och genom höga klimatutsläpp - inte inräknade i dess kostnadsanalyser, och avspeglas inte heller i biljettpriserna. Medan riskerna drabbar hela vårt samhälle, är de möjligheter flyget erbjuder få förunnade. Även om företrädare för flygindustrin vill få oss att tro att flygresor är en global norm, flyger i själva verket bara ett fåtal procent av världens befolkning internationellt under ett år. Billiga flygresor ger inte fler möjligheten att flyga, utan snarare de som redan flyger möjligheten att flyga ännu mer. 

Frågan är om ens flygbranschen vinner på dagens system. Genom att tänka nytt och införa en affärsmodell som fokuserar på lönsamhet snarare än intäkter skulle antalet flygresor kunna minska rejält och ändå öka sektorns vinstmarginaler. Ett minskat utbud, till exempel genom en utsläppsbegränsning, skulle sannolikt medföra att betalningsviljan ökade. Gössling konstaterar att flygsystemets utgångspunkt bör vara hur mycket flygresor som verkligen behövs och att COVID-19 pandemin här ger utrymme för kritisk reflektion.

Läs hela Stefan Gösslings artikel här.

Maja Rosén



söndag 13 september 2020

NYHETSBREV SEPTEMBER 2020

Hej!


Snart är det dags – i oktober lanserar vi Flygfritt 2021! Vi hoppas förstås att du vill anmäla dig och hjälpa oss att sprida den. Nytt för i år är att vi inte längre har kvar villkoret om att vi ska bli 100 000 anmälda, istället kommer kampanjen att ha ett internationellt fokus - människor från hela världen kan anmäla sig och vi kommer att samarbeta med flera andra länder. I år kommer det också gå att välja att bara vara nöjesflygfri, eftersom vi vill inkludera alla som inte själva kan välja att avstå från tjänsteflyg. Det innebär också att det inte längre finns några ursäkter till att inte anmäla sig - ingen behöver flyga för nöjes skull mitt under en brinnande klimatkris. 

Ett effektivt sätt att sprida kampanjen är att dela berättelser om andra som anmält sig. Därför söker vi nu dig som vill berätta om varför du väljer att vara med, antingen genom att själv skriva en text eller genom att bli intervjuad av oss. Kontakta oss så berättar vi mer! Vill du stötta kampanjen ekonomiskt får du gärna bli månadsgivare. Vi tar också tacksamt emot enstaka gåvor:
  • Swish: 1232260487
  • Bankgiro: 5112-3099
En mycket glädjande nyhet är att flera personer kommer att ha möjlighet att engagera sig mer aktivt i organisationen under hösten. Nedan presenterar sig OliviaNinja och Boel som bland annat kommer att sköta våra sociala medier. Vill du också engagera dig? Hör av dig!

Nu ser vi fram emot att komma igång med Flygfritt 2021. Håll utkik efter nästa nyhetsbrev – då är det dags att anmäla sig!

Flygfria hälsningar,
Maja Rosén

PS. Här kan du läsa mer om mina tankar om tiden som varit och om framtiden. 

 


“Jag heter Olivia och jag kommer att hålla i Vi håller oss på jordens Instagramkonto, ska bli kul! Jag är 20 år och bor i Sandviken, en bit från Gävle. Jag fick upp ögonen för Vi håller oss på jorden genom att jag hörde ett ett poddavsnitt där Maja Rosén berättade om när hon gästade Klimatpodden (som jag förövrigt rekommenderar). Jag har ganska nyligen bestämt mig för att inte flyga mer trots att jag väldigt länge brunnit för klimatet (mer om detta kommer jag berätta om på Instagram). Annars älskar jag att vara i naturen, likaså älskar jag vintern, snö och att åka slalom men också att vandra! Någon dag inom inte alltför lång framtid hoppas jag kunna ta mig till toppen av Kebnekaise, det hade varit riktigt häftigt att få göra det med skidor. De ställena jag just nu är riktigt sugen på att vandra vid är Jämtlandstriangeln och en del av Kungsleden. Jag ser fram emot denna höst och hoppas att vi ses på Instagram.”

Olivia Ederström
 



“Jag har nöjesflugit en gång sen 2002, men har ofta valt tåget innan dess också. Det finns för mycket vackert att bevara och riskerna vi tar nu är alldeles för stora för att fortsätta leva på som förut. Jag har alltid känt ett ansvar för att bidra till att vi alla får ett bättre liv inom planetens gränser. Det går inte att förena med att flyga som det ser ut idag. Att dela mitt beslut att hålla mig på marken med andra i kampanjerna har känts bra. Jag har en bakgrund som redaktör och projektledare med inriktning mot beteendeförändring och miljökommunikation. Jag har ordnat träffar på stan för att prata klimat och flyg på stan och är sekreterare i föreningen. I höst kommer jag att ägna mig åt kommunikation inom föreningen, bland annat Facebook-kontot.”


Ninja Tunbjer
 



"1980 la jag mitt krut på folkkampanjen mot kärnkraft i Katrineholm. Jag tänkte då, att få till en majoritet för en hållbar miljöpolitik kommer att ta många, många år och kräver uthållighet, därför måste det vara trevligt att kämpa. Så jag bakade en god kaka till våra möten.

Det är fortfarande viktigt att det är trevligt, men inser ser nu att det är förfärligt bråttom. Flygfrittkampanjer känns som ett effektivt sätt att få fart på opinionsbildningen. För som Greta Thunberg säger: ”Genom att sluta flyga minskar du inte bara ditt eget koldioxidavtryck, du skickar också en signal till andra människor att klimatkrisen är verklig.”  

Förra hösten drog jag igång en Flygfritt2020-grupp i Uppsala och nu är jag med i Vi håller oss på jordens textgrupp. Att med en insändare så frön och ständigt påminna om vårt ansvar för klimatet, tror jag på. Du som vill utveckla ditt skrivande är välkommen med i textgruppen. Jag kommer också att sköta Vi håller oss på jordens Twitter-konto."


Boel Vallgårda


tisdag 8 september 2020

2021 DÅ MÅNGA INTE FLYGER

När jag röjde bland gamla papper häromdagen hittade jag den här texten av min son Olle som fått i skoluppgift att skriva ner sina tankar inför 2019. Han har skrivit följande:

  • 2019 då många inte flyger
  • Året då jag vill bada på nyår 
  • Jag tror att fler kommer att anmäla sig till flygfritt 2020
  • Jag hoppas att det kommer snö i år

Den här texten väckte många olika känslor hos mig. Jag blev både rörd och stolt över att Olle skrivit om kampanjen, och det var roligt att tänka tillbaka på den här tiden. Efter en trög start hade Flygfritt-kampanjen tagit rejäl fart och börjat få stor uppmärksamhet. Det var en fantastiskt rolig tid och jag var alldeles uppslukad av mitt arbete. Jag tänkte på kampanjen all min vakna tid och pratade knappt om något annat. Att läsa det här gav mig därför också ett styng av dåligt samvete. Att Olle lagt så stort fokus på kampanjen i sin text fick mig att inse att den genomsyrade även hans tillvaro, och även om jag vet att han hejade på kampanjen kände han sig nog också åsidosatt ibland.

Texten gjorde mig också ledsen. Precis som de flesta vintrar i hans tioåriga liv slog Olles önskan om snö inte in. Jag minns min egen barndoms gnistrande pulkavintrar och för mig är det en stor sorg att mina egna barns vintrar består av ett långt, blött mörker.  

Förra vintern sa Olle ”om utsläppen försvinner kommer väl snön tillbaka?”. Han är inte ensam om att tro det. Jag har pratat med flera vuxna som också haft uppfattningen att det går att återställa klimatet. Som inte har insett att våra utsläpp är oåterkalleliga, att de stannar kvar i atmosfären i tusentals år. Som inte heller insett att utebliven snö, hur sorgligt det än må vara, kommer att vara vårt minsta bekymmer. 

Greta Thunberg berättade i sitt sommarprat att ”om det är någonting jag lärt mig av mina resor runt i världen så är det att kunskapsnivån, och krisinsikten, är närmast obefintlig.” Det är precis min erfarenhet också. Innan jag började prata med människor om klimatet trodde jag att de visste, men inte brydde sig. Mitt arbete med Flygfritt-kampanjerna har fått mig att inse att de allra flesta inte insett vidden av klimatkrisen, men också att de flesta är beredda att kämpa för att lösa den när de väl gör det. 

Det blev ingen snö, men Olle fick rätt i att 2019 blev året då många inte flög. Från att ha ökat stadigt under många år minskade svenskarnas flygresande med hela 4 procent, vilket i sin tur bidrog till att flygdebatten kom igång i många länder i världen. Jag är övertygad om att vi hade sett en fortsatt klimatrelaterad minskning både här i Sverige och i flera andra länder under 2020. 

Men så kom pandemin och vände upp och ner på allt. Många har frågat om jag inte är glad nu när flyget minskat så kraftigt, men förutom att en pandemi inte är något att glädjas åt känns det snarare snopet. Även om det förstås är positivt att utsläppen minskat vill vi ju att folk ska sluta flyga av rätt anledning. Efter flera år av medvind avstannade flygdebatten eftersom pandemin haft så stort fokus. Den satte också käppar i hjulet för Vi håller oss på jordens planer. Vi hade planerat att lansera en ny kampanj under våren men plötsligt visste vi inte hur vi bäst skulle gå vidare. Att uppmana folk att anmäla sig till ett flygfritt år när de inte hade något annat val än att hålla sig på jorden kändes inte rätt. Kanske skulle det uppfattas som att vi drog nytta av pandemin? Eller till och med gladde oss åt den? 

Pandemin har i hög grad även påverkat mitt eget arbete. Även om jag redan tidigare arbetade en hel del hemifrån så har jag regelbundet varit ute och kampanjat, föreläst, intervjuat forskare, medverkat i olika klimatevenemang och träffat andra klimatengagerade. Under 2018 och 2019 hade jag en nästan outsinlig energi, och det här året har gjort det ännu tydligare för mig hur viktigt det är att träffa andra klimatengagerade för få inspiration och kraft. Även om jag har arbetat med Vi håller oss på jorden hela 2020 har mitt arbete inte synts utåt lika mycket som tidigare år, och jag har burit på en oro över att göra folk besvikna, särskilt alla ni som bidragit med pengar för att jag ska kunna ägna all min tid åt det här. Samtidigt tror jag att det har varit bra att få lite tid till eftertanke, att ladda om, och att få tid till att arbeta med att bygga själva organisationen för att vi också ska kunna fortsätta på sikt. 

Just nu känner jag mig väldigt hoppfull inför framtiden. Den senaste tiden har jag haft många inspirerande samtal med människor som vill bidra till Vi håller oss på jordens arbete på olika sätt, både i Sverige och i andra länder. Här i Sverige är vi nu ett litet gäng som kommer att arbeta tillsammans under hösten och vi håller för fullt på med förberedelserna för Flygfritt 2021 som vi kommer att lansera i oktober och driva under nästa år. 

Är det verkligen en bra idé att driva ännu en Flygfritt-kampanj? Vi har ju inte lyckats nå målet på 100 000 anmälda vare sig 2019 eller 2020? Att köra på i gamla hjulspår om det inte ger effekt är det förstås ingen mening med. Men även om vi inte lyckats uppnå målet av antalet anmälda ser jag kampanjen som lyckad. Den har gjort att vi nått ut med vårt budskap över hela världen och vi har säkerligen påverkat långt fler än 100 000 personer. Även om ett flygfritt år inte blir ett lika stort ställningstagande som tidigare på grund av pandemin kan man också vända på det: det har aldrig varit enklare att ta steget att bli flygfri, och människor som ändå inte tänker flyga på grund av pandemin är förhoppningsvis mer mottagliga för att ta in flygets konsekvenser för klimatet.

Flygfritt 2021 kommer inte heller att ha samma upplägg som tidigare. Vi har tagit bort villkoret om att löftet bara blir bindande om vi når målet på 100 000 anmälda och vi kommer inte att ha ett kvantitativt mål. Däremot kommer vi att ha ett större globalt fokus – vi vill få ihop så många anmälda som möjligt från så många länder som möjligt, och vi kommer att samarbeta med flera andra länder. Lyckas vi nå ut till de som är mest mottagliga världen över och nå en kritisk massa kan vi tillsammans lägga grunden för de politiska beslut som krävs. Nytt för i år är också att det kommer att gå att anmäla att man tar ett nöjesflygfritt år, för att inkludera alla de som vill anmäla sig men inte själva kunnat bestämma sig för att vara helt flygfria i tjänsten (detta alternativ gör också att det inte längre finns några ursäkter att inte anmäla sig). Det kommer också att finnas ett alternativ där man lovar att vara flygfri så länge klimatet kräver det - vi blir ju allt fler som fattar det beslutet.

Jag ser verkligen fram emot att komma igång med den här kampanjen.  Det ska bli så roligt att driva den tillsammans med likasinnade från hela världen, och jag känner mig full av kreativitet. Jag kan inte lova Olle snöiga vintrar men jag kan lova honom att jag ska fortsätta göra allt jag kan för att han ska få en framtid.

Maja Rosén

PS. Vill du också engagera dig för en flygfri värld? Hör av dig, vi behöver all hjälp vi kan få! Vi söker också personer som vill dela med sig av sina tankar om flygfrihet. Bli gärna medlem i Vi håller oss på jorden, eller ännu hellre månadsgivare. För dig som vill stötta kampanjen ekonomiskt tar vi tacksamt emot gåvor.

PPS. Det blev inget nyårsbad heller för Olles del, men denna önskan går lätt att uppfylla. Här på Styrsö är det en årlig tradition att ta ett dopp i havet klockan 12 på nyårsdagen. Härmed lovar jag Olle att nyårsbada med honom nästa gång.


måndag 22 juni 2020

NYHETSBREV JUNI

Pandemin har påverkat flygresandet enormt. I både april och maj minskade antalet flygresenärer i Sverige med hela 98 procent jämfört med förra året, och globalt beräknas flygresandet kunna minska med hela två tredjedelar under 2020. Frågan är vad som kommer att hända med flyget på sikt. Flygbranschen befinner sig i en djup kris och får nu stora stödpaket (här kan du protestera mot detta). Här i Sverige meddelades i veckan att regeringen föreslår att SAS och Swedavia ska få ytterligare stöd med 8 miljarder kronor.

Nästa år träder CORSIA i kraft, vilket innebär att flygbranschen måste kompensera för kommande utsläppsökningar från flyget. Referenspunkten skulle vara ett genomsnitt av utsläppen under 2019 och 2020 och ett tag såg det ljust ut (eftersom flyget beräknas minska så kraftigt under 2020), men nu har EU tyvärr beslutat att referenspunkten bör ändras till nivån för 2019.

Men det finns också några ljuspunkter. Den planerade utbyggnaden av Arlanda pausas tillsvidare (edit: detta försöker Moderaterna nu sätta stopp för), i Österrike förbjuds flygresor billigare än 40 euro (även flygresor som tar mindre än tre timmar förbjuds om det finns ett tillgängligt tågalternativ som tar kortare tid), och i Sverige satsar regeringen 300 miljoner på nattåg till kontinenten.

Även om vi svenskar blir allt mer medvetna om flygets klimatpåverkan är det fortfarande väldigt många som ännu inte insett att vi inte kan fortsätta flyga om vi ska lyckas lösa klimatkrisen. När UD i onsdags lättade på restriktionerna ökade antalet bokningar hos TUI med 300 procent. Vi har mycket kvar att göra med andra ord. Vi söker fler som vill engagera sig aktivt i Vi håller oss på jorden, tveka inte att höra av dig om du är intresserad av att bidra på något vis så berättar vi mer. För att kunna finansiera kommande kampanjer söker vi även månadsgivare. Varje litet bidrag gör stor skillnad för oss!

Vi önskar er en härlig, flygfri sommar!
Maja Rosén, ordförande.

PS. Här kan du se mitt TEDx-tal om varför vi behöver hålla oss på jorden. DS

söndag 7 juni 2020

WHY WE NEED TO STAY ON THE GROUND

Den 5 maj medverkade Maja Rosén som en av talarna i ett digitalt TEDx-evenemang. Här kan du lyssna på talet.

Nedan följer talet på svenska (scrolla ner för den engelska versionen).

Om någon sagt till mig för ett år sedan att den globala flygtrafiken skulle halveras under 2020 hade jag hoppat jämfota av glädje. Det senaste åren har jag ägnat all min tid åt att kampanja för att vi ska hålla oss på jorden. Detta har nu blivit verklighet – men av helt fel anledning. Coronapandemin är verkligen inget att glädjas åt. Och ett tillfälligt flygavbrott kommer inte att rädda klimatet. Men det är glädjande att se att en snabb och radikal omställning är möjlig. Pandemin har visat oss att politiker är förmögna att fatta obekväma beslut, och att människor är beredda att göra stora uppoffringar.

Så varför har vi inte gjort detsamma för klimatet?

De senaste åren har jag pratat om klimatet med ett stort antal människor och en av de viktigaste sakerna jag lärt mig är att de flesta inte har insett hur akut läget är. Även om många är oroliga är det få som känner till att de kommande tio åren är avgörande. Att om vi inte lyckas halvera de globala utsläppen under denna tidsperiod riskerar vi att nå en punkt där det inte längre finns någon återvändo.

Att så få har tagit till sig detta faktum är egentligen inte att undra på. Trots alla larmrapporter fortsätter världen att snurra som vanligt. Våra politiker fortsätter att fatta beslut som går tvärtemot vetenskapen, och i media varvas nyheter om klimatet med artiklar om billiga flygsemestrar. Och när vi ser att alla andra fortsätter att leva sina liv som vanligt kan det väl inte vara så farligt?

Vi människor påverkas i hög grad av varandra. Att så många fortsätter att flyga på semester trots att klimatkrisen är akut beror inte på att vi inte bryr oss, utan på att vi är mänskliga. Vi påverkas helt enkelt mer av andras beteende än dystra klimatprognoser, så om vi ser att alla i vår omgivning fortsätter att flyga gör vi också det. Och när fakta står i konflikt med våra värderingar och vår livsstil
sätter våra försvarsmekanismer igång och vi hittar argument för att fortsätta leva som vanligt.

Och det finns så många bra argument för att fortsätta flyga. Flyget fyller en viktig funktion i vår globaliserade värld. Det tar oss smidigt över hela världen, möjliggör möten med människor från andra länder och för samman olika kulturer. Och dessutom är det ju så roligt att flyga. Borde vi inte ta itu med allt som är värre istället? Flyget står ju bara för några få procent av de globala utsläppen?

Men att flyget inte står för en större andel av de totala utsläppen beror på att väldigt få människor är privilegierade nog att flyga. Uppskattningsvis har över 80 procent av världens befolkning aldrig suttit på ett flygplan. För den som flyger är flygresor ofta den enskilt största utsläppskällan. En enda semesterresa kan förbruka hela ens årliga koldioxidbudget och mer därtill. Vi svenskar älskar till exempel att resa till Thailand. En tur och returresa dit släpper ut tre ton växthusgaser. Då finns inget utrymme kvar åt sådant vi inte kan leva utan, som mat, och ett hem. Om alla människor i världen gjorde en motsvarande flygresa en gång om året skulle de totala globala utsläppen öka med över 40 procent, när vi är i ett desperat behov av att minska dem.

Med andra ord är den enda anledningen till att utsläppen från flyget inte är högre att världen är så orättvis. Om alla hade haft råd att flyga på semester skulle vi inte ha en chans att lösa klimatkrisen. En ännu större orättvisa är att det är de som inte bidragit till klimatkrisen som redan idag drabbas hårdast av den. Det är de, inte vi, som tvingas fly sina hem eller se sina barn svälta till följd av den.

Problemet är att vi inte kan se konsekvenserna av våra utsläpp. Om det gick att säga att just dina utsläpp kommer att leda till att en annan människa dör skulle förstås ingen välja att flyga. Men faktum är att våra samlade utsläpp kommer att leda till att väldigt många människor dör och faktiskt äventyrar hela vår existens på den här planeten.

Detta är ett svindlande faktum som kan vara svårt att ta in. Det är lätt att känna sig överväldigad, och att ens eget beteende inte har någon betydelse. Vad spelar det för roll vad jag gör? Jag är bara en liten människa i en väldigt stor värld. Ska vi lyckas lösa klimatkrisen behöver vi väl politiska lösningar?

Självklart gör vi det. Men vi har väntat på dessa lösningar i årtionden, och vi väntar fortfarande. Om vi ska lyckas förändra systemet måste vi bli fler som kräver en förändring, och för att bli det måste fler vakna upp och inse att klimatkrisen verkligen är en akut kris.

Det räcker inte att prata. För att människor ska lyssna och ta in det vi säger måste vi också agera, och visa vägen. Att avstå från att flyga - något som för många framstår som en stor uppoffring – är ett mycket effektivt sätt att få fler att vakna upp och inse situationens allvar. Samma sak gäller det omvända scenariot: om du fortsätter att flyga signalerar du till din omgivning att läget är under kontroll och att de lugnt kan fortsätta att ignorera klimatkrisen.

Att sluta flyga är en av de viktigaste sakerna du som individ kan göra för att minska dina utsläpp. Men den största effekten ligger i hur det här beslutet påverkar andra. Om du visar att du är beredd att göra vad som krävs, och att du tror att ditt agerande har betydelse, kommer fler att följa efter.

Är du fortfarande inte övertygad? Jag tror att många av er som lyssnar just nu tänker att ”okej, att sluta flyga vore nog en bra idé, men jag är helt enkelt inte beredd att göra den uppoffringen”. Jag har pratat med många som känner så. Föreställ dig nu att alla du känner – dina vänner, dina kollegor, din familj – förställ dig att de alla berättade att de bestämt sig för att sluta flyga tills vi löst klimatkrisen.
Hur skulle du reagera? När jag ställer den här frågan till folk svarar de flesta att ”ja, i så fall antar jag att jag skulle vara beredd att göra det”.

Vår tendens att bete oss som de i vår närhet har en stor fördel: om tillräckligt många människor agerar kan en förändring gå fort. För några år sedan gick några offentliga personer här i Sverige ut med att de slutat flyga för klimatets skull. Sedan dess har allt fler följt deras exempel. Normen har börjat förändras. Och det har gjort skillnad. Från att ha ökat stadigt under många år minskade flygresandet i Sverige med 4 procent förra året, och inrikesflyget minskade med hela 9 procent. Detta har i sin tur bidragit till att flygdebatten kommit igång i många andra länder och fått människor världen över ett tänka om angående sitt flygresande. I en undersökning utförd av Europeiska investeringsbanken uppgav 75 procent av européerna, 69 procent av amerikanerna och hela 94 procent av kineserna att de tänkte flyga mindre under 2020. Flygbranschorganisationen IATA:s chef har till och med beskrivit flygskam som det största hotet mot flygbranschen.

Termen flygskam är dock missvisande. Det är inte skam som driver människor till att avstå från att flyga av klimatskäl, precis som det inte är skam som får oss att göra det för att minska spridningen av Coronaviruset. Snarare är det omtanke om varandra och om den enda planet vi har. Och att vi uppmanar fler att hålla sig på jorden är inte för att vi vill få dem att skämmas. Det ligger i allas intresse att lösa klimatkrisen och jag är övertygad om att de allra flesta hade gärna hade offrat sina flygsemestrar om de fullt ut insåg vad som står på spel.

Det räcker förstås inte att sluta flyga. Om vi ska lyckas lösa klimatkrisen krävs betydligt mer än så. Men vi kommer definitivt inte att lyckas om vi fortsätter. Vi behöver fråga oss vad vi vill säga till våra barn i framtiden. Att vi gjorde allt som stod i vår makt för att rädda dem? Eller att eftersom vi inte visste om vi skulle lyckas så brydde vi oss inte ens om att försöka?

Jag tror att Coronapandemin kommer att göra oss bättre rustade för de förändringar vi oundvikligen måste göra för klimatet. Jag tror att den kommer att få oss att inse att vi inte kan ta vår värld för given, och att den får oss att inse vad som verkligen är betydelsefullt i livet. Det är inte de inställda semesterresorna som människor lider av just nu, det är bristen på sociala kontakter, att inte få umgås med människor vi älskar, och en begränsad frihet. Den omställning som krävs för att lösa klimatkrisen kommer att bli lindrig i jämförelse. Vi kan rädda klimatet – vi kan skapa en bättre värld – och samtidigt fortsätta med allt det som verkligen betyder något.

Självklart skulle vi kämpa för klimatet om tillräckligt många insåg att klimatkrisen också är på liv och död. Det världen behöver nu är att ersätta Coronapandemin med en klimatinsiktspandemi. Du kan bidra till att sprida den genom att hålla dig på jorden.

Why we need to stay on the ground
If someone had told me a year ago that global air traffic would be halved in 2020, I would have jumped for joy. During the past few years, I’ve spent all my time campaigning for people to stay on the ground. This has now become a reality – but for the wrong reason. The Corona pandemic isn’t something to be happy about. And people not flying for a few months won’t save the climate.

But it is great to see that quick and radical change is possible. The pandemic has shown us that politicians can make uncomfortable decisions, and that people are prepared to make big sacrifices.

So why haven't we done the same for the climate?

In the past couple of years, I’ve talked about the climate crisis with lots of people, and one of the most important things I’ve learned is that most people don’t know how severe the situation is. Although many are worried, few people have realised that the next decade is crucial. If we don’t halve global emissions in this time, we risk reaching the point of no return.

It’s not surprising that so few people have accepted this fact. Despite all the warnings, the world keeps on spinning. Our politicians continue to ignore the science and, in the media, news about the climate sits next to articles about cheap holiday flights. And when everyone else continues to live their lives as usual, it can’t be that bad, can it?

The thing about human nature is that we are greatly affected by each other. The reason that so many of us continue to fly on holiday even though we’re in a climate emergency is not because we don’t care, but because we are human. We are more influenced by others’ behaviour than gloomy climate predictions, so if everyone around us continues to fly, then so do we. And when we hear facts that go against our values and lifestyles, we become defensive, and find arguments to continue living as usual.

And there are so many good arguments to keep flying. Aviation plays an important role in our globalised society. It smoothly takes us across the globe, enables meetings with people from all over the world, and brings different cultures together. And besides, it’s so much fun. Shouldn't we deal with all the things that are worse instead? After all, aviation accounts for just a few percent of global emissions.

But the reason that aviation emissions aren’t higher is because very few people in are privileged enough to fly. It’s been estimated that over 80 percent of the world's population has never been on a plane. For those who fly, air travel is often the single largest source of emissions. Just one holiday flight can use up your entire annual carbon budget and more. For example, we Swedes love to travel to Thailand. A return trip there emits three tons of greenhouse gases. This leaves no room for the things we can’t live without, like food, and a home. If all the people in the world took a similar flight once a year, total global emissions would rise by over 40 percent, when we desperately need to reduce them.

In other words, the only reason that emissions from flying aren’t higher is that there is so much inequality in the world. If everyone could afford to fly on holiday, we wouldn't stand a chance of solving the climate emergency. An even worse injustice is that it’s the people who haven’t contributed to the climate crisis who are already suffering from its consequences. It is them, not us, who are forced to flee their homes or see their children starve.

The problem is that we can’t directly see the consequences of our emissions. If someone told you that your emissions would directly lead to the death of another person, no one would choose to fly. But the fact is that our combined emissions will lead to the death of a large number of people, and jeopardise our entire existence on this planet.

This can be hard to get your head around. It's easy to feel overwhelmed, and to feel that your own actions don’t make a difference. What does it matter what I do? I’m just a small person in a really big world. If we are to succeed in solving the climate crisis, we need political solutions, right?

Of course, we do. But we’ve been waiting for these solutions for decades, and we are still waiting. If we are to succeed in changing the system, more of us need to demand change, and in order for that to happen, more of us need to realise that the climate emergency really is an emergency.

Talking is not enough. If people are going to listen and take in what we’re saying, we also need to act, and lead by example. Choosing to stop flying, which is something that many people might see as a great sacrifice, is a very effective way to get more people to wake up and realise the severity of the situation. The same applies to the reverse scenario. If you continue to fly, you signal to people around you that everything is under control and that they can calmly continue to ignore that we’re in a climate emergency.

Giving up flying is one of the most important things you as an individual can do to reduce your emissions. But the biggest effect lies in how this decision impacts others. By showing that you are prepared to do what it takes, and that you believe your actions matter, more will follow.

Are you still not convinced? I’m sure that many of you listening right now are thinking that “ok, giving up flying may be a good idea, but I’m just not prepared to make that sacrifice”. I’ve spoken to many people who feel this way. Now imagine that everyone you know - your friends, your colleagues, your family – imagine that they all told you that they have decided to give up flying until we’ve sold the climate crisis. How would you react? When I ask people this question most of them say that “well, in that case I guess I would be prepared to do so”.

Our tendency to act like those around us has a great advantage: if enough people take action, change can happen fast.

A couple of years ago, some public figures here in Sweden said that they had decided to give up flying for the sake of the climate. Since then, more and more people have followed their example. The norm has started to shift. And it’s made a difference. From having steadily increased for many years, the number of flights fell by 4 percent in Sweden last year and domestic flights fell by a full 9 percent. This has in turn contributed to a flying debate in many other countries, and people all around the world rethinking their air travel. In a survey conducted by the European Investment Bank, 75 percent of Europeans, 69 percent of Americans and a full 94 percent of Chinese people claimed they intended to fly less during 2020. The head of the International Air Transport Association has even described flight shame as the biggest threat to the aviation industry.

The term flight shame is misleading though. It’s not shame that drives people to give up flying for climate reasons, just as it isn’t shame that makes us do so to reduce the spread of the Corona virus. It is care for each other and the only planet we’ve got. And the reason we encourage others to stay on the ground is not to make them feel ashamed. It’s in everyone's interest to save the climate and I’m convinced that most people would happily sacrifice their holiday flights if they fully realised what is at stake.

Of course, we can’t just stop flying – we need to do much more than that if we are to solve the climate emergency. But we definitely won’t succeed if we continue to fly.

We need to ask ourselves what we want to say to our children in the future. That we did everything in our power to save them? Or that since we didn't know if we would succeed, we didn't even bother to try?

I believe that the Corona pandemic will make us better equipped for the changes we inevitably need to make for the sake of the climate. I believe that it will make us realise that we cannot take our world for granted and also realise what is truly important in life. It’s not the cancelled holiday flights that people are suffering from right now, it’s the lack of social contacts, not being able to spend time with the people we love, and a limited freedom. The transformation needed to solve the climate emergency will be mild in comparison. We can save the climate – we can create a better world – and continue to do the things that really matter at the same time.

Of course we would fight for the climate if enough people realised that this crisis is also a matter of life or death. What the world needs now is to replace the Corona pandemic with a “climate awareness pandemic”. You can help spread it by staying on the ground.

måndag 20 april 2020

NYHETSBREV APRIL

På kort tid har det globala flygresandet mer än halverats. Swedavia rapporterar att antalet flygresenärer i Sverige minskade med 60 procent i mars jämfört med förra året och första veckan i april var nedgången hela 97 procent. Vårt mål att få 100 000 svenskar att ta ett flygfritt 2020 ser ut att bli verklighet med råge – men av helt fel anledning. Coronapandemin är verkligen inget att glädja sig åt och ett tillfälligt flygstopp kommer inte att lösa klimatkrisen. Men det är glädjande att se att en snabb och radikal omställning är möjlig. Utmaningen är att få fler att inse att även klimatkrisen är en kris så att vi fortsätter hålla oss på jorden när Coronapandemin ebbat ut.

SavePeopleNotPlanes
Istället för att satsa pengar på att rädda den ohållbara flygbranschen behöver vi satsa på att ställa om. Den europeiska organisationen Stay Grounded har startat kampanjen #SavePeopleNotPlanes. Skriv gärna under och sprid: stay-grounded.org/savepeoplenotplanes.

Vad händer nu?
Flygfritt 2020-kampanjen är fortfarande öppen för anmälan men vi kampanjar inte längre aktivt för att få med fler. Ökningen av antalet anmälda stannade i princip av helt redan i januari, även om vi fortsatte att uppmana folk att anmäla sig i våra sociala medier. Det är ett tydligt vi på att vår kampanj framförallt får spridning av alla som anmält sig. Eftersom målet egentligen var att få människor att anmäla sig före nyårsafton är det inte så konstigt att engagemanget avstannade. Nu i Coronatider känns det heller inte lägligt att kampanja för flygfrihet. Eftersom människor ändå inte flyger blir en anmälan inget tydligt ställningstagande och risken är att det istället uppfattas som att vi ”drar nytta” av situationen. Men alla som vill kan alltså fortfarande ansluta sig.

Vi hade planerat att lansera en ny, global flygfritt 2021-kampanj tillsammans med ett tiotal andra länder före sommaren men har bestämt oss för att avvakta. Just nu planerar vi i Sverige istället en alternativ kampanj, mer information om den kommer framöver.

Nu kan du bli månadsgivare
Flera har hört av sig och velat stötta oss som månadsgivare vilket vi är mycket tacksamma för. Nu går det bra att anmäla sig som månadsgivare: Som månadsgivare blir du automatiskt medlem om du inte redan är det. Du kan också anmäla dig som medlem för 50 kronor per år utan att bli månadsgivare. Vill du vara med och engagera dig aktivt? Hör av dig till oss, det finns något för alla att bidra med.

Ny styrelse
På årsmötet den 4 april valdes en ny styrelse. Vi håller oss på jorden styrelse består nu av Maja Rosén (ordförande), Jakob Rosén (kassör och vice ordförande), Camilla Lekebjer (sekreterare), Lotta Hammar (ledamot) och Ninja Tunbjer (ledamot).

Maja Rosén
Ordförande