tisdag 8 september 2020

2021 DÅ MÅNGA INTE FLYGER

När jag röjde bland gamla papper häromdagen hittade jag den här texten av min son Olle som fått i skoluppgift att skriva ner sina tankar inför 2019. Han har skrivit följande:

  • 2019 då många inte flyger
  • Året då jag vill bada på nyår 
  • Jag tror att fler kommer att anmäla sig till flygfritt 2020
  • Jag hoppas att det kommer snö i år

Den här texten väckte många olika känslor hos mig. Jag blev både rörd och stolt över att Olle skrivit om kampanjen, och det var roligt att tänka tillbaka på den här tiden. Efter en trög start hade Flygfritt-kampanjen tagit rejäl fart och börjat få stor uppmärksamhet. Det var en fantastiskt rolig tid och jag var alldeles uppslukad av mitt arbete. Jag tänkte på kampanjen all min vakna tid och pratade knappt om något annat. Att läsa det här gav mig därför också ett styng av dåligt samvete. Att Olle lagt så stort fokus på kampanjen i sin text fick mig att inse att den genomsyrade även hans tillvaro, och även om jag vet att han hejade på kampanjen kände han sig nog också åsidosatt ibland.

Texten gjorde mig också ledsen. Precis som de flesta vintrar i hans tioåriga liv slog Olles önskan om snö inte in. Jag minns min egen barndoms gnistrande pulkavintrar och för mig är det en stor sorg att mina egna barns vintrar består av ett långt, blött mörker.  

Förra vintern sa Olle ”om utsläppen försvinner kommer väl snön tillbaka?”. Han är inte ensam om att tro det. Jag har pratat med flera vuxna som också haft uppfattningen att det går att återställa klimatet. Som inte har insett att våra utsläpp är oåterkalleliga, att de stannar kvar i atmosfären i tusentals år. Som inte heller insett att utebliven snö, hur sorgligt det än må vara, kommer att vara vårt minsta bekymmer. 

Greta Thunberg berättade i sitt sommarprat att ”om det är någonting jag lärt mig av mina resor runt i världen så är det att kunskapsnivån, och krisinsikten, är närmast obefintlig.” Det är precis min erfarenhet också. Innan jag började prata med människor om klimatet trodde jag att de visste, men inte brydde sig. Mitt arbete med Flygfritt-kampanjerna har fått mig att inse att de allra flesta inte insett vidden av klimatkrisen, men också att de flesta är beredda att kämpa för att lösa den när de väl gör det. 

Det blev ingen snö, men Olle fick rätt i att 2019 blev året då många inte flög. Från att ha ökat stadigt under många år minskade svenskarnas flygresande med hela 4 procent, vilket i sin tur bidrog till att flygdebatten kom igång i många länder i världen. Jag är övertygad om att vi hade sett en fortsatt klimatrelaterad minskning både här i Sverige och i flera andra länder under 2020. 

Men så kom pandemin och vände upp och ner på allt. Många har frågat om jag inte är glad nu när flyget minskat så kraftigt, men förutom att en pandemi inte är något att glädjas åt känns det snarare snopet. Även om det förstås är positivt att utsläppen minskat vill vi ju att folk ska sluta flyga av rätt anledning. Efter flera år av medvind avstannade flygdebatten eftersom pandemin haft så stort fokus. Den satte också käppar i hjulet för Vi håller oss på jordens planer. Vi hade planerat att lansera en ny kampanj under våren men plötsligt visste vi inte hur vi bäst skulle gå vidare. Att uppmana folk att anmäla sig till ett flygfritt år när de inte hade något annat val än att hålla sig på jorden kändes inte rätt. Kanske skulle det uppfattas som att vi drog nytta av pandemin? Eller till och med gladde oss åt den? 

Pandemin har i hög grad även påverkat mitt eget arbete. Även om jag redan tidigare arbetade en hel del hemifrån så har jag regelbundet varit ute och kampanjat, föreläst, intervjuat forskare, medverkat i olika klimatevenemang och träffat andra klimatengagerade. Under 2018 och 2019 hade jag en nästan outsinlig energi, och det här året har gjort det ännu tydligare för mig hur viktigt det är att träffa andra klimatengagerade för få inspiration och kraft. Även om jag har arbetat med Vi håller oss på jorden hela 2020 har mitt arbete inte synts utåt lika mycket som tidigare år, och jag har burit på en oro över att göra folk besvikna, särskilt alla ni som bidragit med pengar för att jag ska kunna ägna all min tid åt det här. Samtidigt tror jag att det har varit bra att få lite tid till eftertanke, att ladda om, och att få tid till att arbeta med att bygga själva organisationen för att vi också ska kunna fortsätta på sikt. 

Just nu känner jag mig väldigt hoppfull inför framtiden. Den senaste tiden har jag haft många inspirerande samtal med människor som vill bidra till Vi håller oss på jordens arbete på olika sätt, både i Sverige och i andra länder. Här i Sverige är vi nu ett litet gäng som kommer att arbeta tillsammans under hösten och vi håller för fullt på med förberedelserna för Flygfritt 2021 som vi kommer att lansera i oktober och driva under nästa år. 

Är det verkligen en bra idé att driva ännu en Flygfritt-kampanj? Vi har ju inte lyckats nå målet på 100 000 anmälda vare sig 2019 eller 2020? Att köra på i gamla hjulspår om det inte ger effekt är det förstås ingen mening med. Men även om vi inte lyckats uppnå målet av antalet anmälda ser jag kampanjen som lyckad. Den har gjort att vi nått ut med vårt budskap över hela världen och vi har säkerligen påverkat långt fler än 100 000 personer. Även om ett flygfritt år inte blir ett lika stort ställningstagande som tidigare på grund av pandemin kan man också vända på det: det har aldrig varit enklare att ta steget att bli flygfri, och människor som ändå inte tänker flyga på grund av pandemin är förhoppningsvis mer mottagliga för att ta in flygets konsekvenser för klimatet.

Flygfritt 2021 kommer inte heller att ha samma upplägg som tidigare. Vi har tagit bort villkoret om att löftet bara blir bindande om vi når målet på 100 000 anmälda och vi kommer inte att ha ett kvantitativt mål. Däremot kommer vi att ha ett större globalt fokus – vi vill få ihop så många anmälda som möjligt från så många länder som möjligt, och vi kommer att samarbeta med flera andra länder. Lyckas vi nå ut till de som är mest mottagliga världen över och nå en kritisk massa kan vi tillsammans lägga grunden för de politiska beslut som krävs. Nytt för i år är också att det kommer att gå att anmäla att man tar ett nöjesflygfritt år, för att inkludera alla de som vill anmäla sig men inte själva kunnat bestämma sig för att vara helt flygfria i tjänsten (detta alternativ gör också att det inte längre finns några ursäkter att inte anmäla sig). Det kommer också att finnas ett alternativ där man lovar att vara flygfri så länge klimatet kräver det - vi blir ju allt fler som fattar det beslutet.

Jag ser verkligen fram emot att komma igång med den här kampanjen.  Det ska bli så roligt att driva den tillsammans med likasinnade från hela världen, och jag känner mig full av kreativitet. Jag kan inte lova Olle snöiga vintrar men jag kan lova honom att jag ska fortsätta göra allt jag kan för att han ska få en framtid.

Maja Rosén

PS. Vill du också engagera dig för en flygfri värld? Hör av dig, vi behöver all hjälp vi kan få! Vi söker också personer som vill dela med sig av sina tankar om flygfrihet. Bli gärna medlem i Vi håller oss på jorden, eller ännu hellre månadsgivare. För dig som vill stötta kampanjen ekonomiskt tar vi tacksamt emot gåvor.

PPS. Det blev inget nyårsbad heller för Olles del, men denna önskan går lätt att uppfylla. Här på Styrsö är det en årlig tradition att ta ett dopp i havet klockan 12 på nyårsdagen. Härmed lovar jag Olle att nyårsbada med honom nästa gång.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar