onsdag 6 maj 2020

WHY WE NEED TO STAY ON THE GROUND

https://www.youtube.com/watch?v=9u3MiV-ArMc&t=96m21s
Den 5 maj medverkade Maja Rosén som en av talarna i ett digitalt TEDx-evenemang. Här kan du lyssna på talet:
https://www.youtube.com/watch?v=9u3MiV-ArMc&t=96m21s

Nedan följer talet på svenska (scrolla ner för den engelska versionen).

Om någon sagt till mig för ett år sedan att den globala flygtrafiken skulle halveras under 2020 hade jag hoppat jämfota av glädje. Det senaste åren har jag ägnat all min tid åt att kampanja för att vi ska hålla oss på jorden. Detta har nu blivit verklighet – men av helt fel anledning. Coronapandemin är verkligen inget att glädjas åt. Och ett tillfälligt flygavbrott kommer inte att rädda klimatet. Men det är glädjande att se att en snabb och radikal omställning är möjlig. Pandemin har visat oss att politiker är förmögna att fatta obekväma beslut, och att människor är beredda att göra stora uppoffringar.

Så varför har vi inte gjort detsamma för klimatet?

De senaste åren har jag pratat om klimatet med ett stort antal människor och en av de viktigaste sakerna jag lärt mig är att de flesta inte har insett hur akut läget är. Även om många är oroliga är det få som känner till att de kommande tio åren är avgörande. Att om vi inte lyckas halvera de globala utsläppen under denna tidsperiod riskerar vi att nå en punkt där det inte längre finns någon återvändo.

Att så få har tagit till sig detta faktum är egentligen inte att undra på. Trots alla larmrapporter fortsätter världen att snurra som vanligt. Våra politiker fortsätter att fatta beslut som går tvärtemot vetenskapen, och i media varvas nyheter om klimatet med artiklar om billiga flygsemestrar. Och när vi ser att alla andra fortsätter att leva sina liv som vanligt kan det väl inte vara så farligt?

Vi människor påverkas i hög grad av varandra. Att så många fortsätter att flyga på semester trots att klimatkrisen är akut beror inte på att vi inte bryr oss, utan på att vi är mänskliga. Vi påverkas helt enkelt mer av andras beteende än dystra klimatprognoser, så om vi ser att alla i vår omgivning fortsätter att flyga gör vi också det. Och när fakta står i konflikt med våra värderingar och vår livsstil
sätter våra försvarsmekanismer igång och vi hittar argument för att fortsätta leva som vanligt.

Och det finns så många bra argument för att fortsätta flyga. Flyget fyller en viktig funktion i vår globaliserade värld. Det tar oss smidigt över hela världen, möjliggör möten med människor från andra länder och för samman olika kulturer. Och dessutom är det ju så roligt att flyga. Borde vi inte ta itu med allt som är värre istället? Flyget står ju bara för några få procent av de globala utsläppen?

Men att flyget inte står för en större andel av de totala utsläppen beror på att väldigt få människor är privilegierade nog att flyga. Uppskattningsvis har över 80 procent av världens befolkning aldrig suttit på ett flygplan. För den som flyger är flygresor ofta den enskilt största utsläppskällan. En enda semesterresa kan förbruka hela ens årliga koldioxidbudget och mer därtill. Vi svenskar älskar till exempel att resa till Thailand. En tur och returresa dit släpper ut tre ton växthusgaser. Då finns inget utrymme kvar åt sådant vi inte kan leva utan, som mat, och ett hem. Om alla människor i världen gjorde en motsvarande flygresa en gång om året skulle de totala globala utsläppen öka med över 40 procent, när vi är i ett desperat behov av att minska dem.

Med andra ord är den enda anledningen till att utsläppen från flyget inte är högre att världen är så orättvis. Om alla hade haft råd att flyga på semester skulle vi inte ha en chans att lösa klimatkrisen. En ännu större orättvisa är att det är de som inte bidragit till klimatkrisen som redan idag drabbas hårdast av den. Det är de, inte vi, som tvingas fly sina hem eller se sina barn svälta till följd av den.

Problemet är att vi inte kan se konsekvenserna av våra utsläpp. Om det gick att säga att just dina utsläpp kommer att leda till att en annan människa dör skulle förstås ingen välja att flyga. Men faktum är att våra samlade utsläpp kommer att leda till att väldigt många människor dör och faktiskt äventyrar hela vår existens på den här planeten.

Detta är ett svindlande faktum som kan vara svårt att ta in. Det är lätt att känna sig överväldigad, och att ens eget beteende inte har någon betydelse. Vad spelar det för roll vad jag gör? Jag är bara en liten människa i en väldigt stor värld. Ska vi lyckas lösa klimatkrisen behöver vi väl politiska lösningar?

Självklart gör vi det. Men vi har väntat på dessa lösningar i årtionden, och vi väntar fortfarande. Om vi ska lyckas förändra systemet måste vi bli fler som kräver en förändring, och för att bli det måste fler vakna upp och inse att klimatkrisen verkligen är en akut kris.

Det räcker inte att prata. För att människor ska lyssna och ta in det vi säger måste vi också agera, och visa vägen. Att avstå från att flyga - något som för många framstår som en stor uppoffring – är ett mycket effektivt sätt att få fler att vakna upp och inse situationens allvar. Samma sak gäller det omvända scenariot: om du fortsätter att flyga signalerar du till din omgivning att läget är under kontroll och att de lugnt kan fortsätta att ignorera klimatkrisen.

Att sluta flyga är en av de viktigaste sakerna du som individ kan göra för att minska dina utsläpp. Men den största effekten ligger i hur det här beslutet påverkar andra. Om du visar att du är beredd att göra vad som krävs, och att du tror att ditt agerande har betydelse, kommer fler att följa efter.

Är du fortfarande inte övertygad? Jag tror att många av er som lyssnar just nu tänker att ”okej, att sluta flyga vore nog en bra idé, men jag är helt enkelt inte beredd att göra den uppoffringen”. Jag har pratat med många som känner så. Föreställ dig nu att alla du känner – dina vänner, dina kollegor, din familj – förställ dig att de alla berättade att de bestämt sig för att sluta flyga tills vi löst klimatkrisen.
Hur skulle du reagera? När jag ställer den här frågan till folk svarar de flesta att ”ja, i så fall antar jag att jag skulle vara beredd att göra det”.

Vår tendens att bete oss som de i vår närhet har en stor fördel: om tillräckligt många människor agerar kan en förändring gå fort. För några år sedan gick några offentliga personer här i Sverige ut med att de slutat flyga för klimatets skull. Sedan dess har allt fler följt deras exempel. Normen har börjat förändras. Och det har gjort skillnad. Från att ha ökat stadigt under många år minskade flygresandet i Sverige med 4 procent förra året, och inrikesflyget minskade med hela 9 procent. Detta har i sin tur bidragit till att flygdebatten kommit igång i många andra länder och fått människor världen över ett tänka om angående sitt flygresande. I en undersökning utförd av Europeiska investeringsbanken uppgav 75 procent av européerna, 69 procent av amerikanerna och hela 94 procent av kineserna att de tänkte flyga mindre under 2020. Flygbranschorganisationen IATA:s chef har till och med beskrivit flygskam som det största hotet mot flygbranschen.

Termen flygskam är dock missvisande. Det är inte skam som driver människor till att avstå från att flyga av klimatskäl, precis som det inte är skam som får oss att göra det för att minska spridningen av Coronaviruset. Snarare är det omtanke om varandra och om den enda planet vi har. Och att vi uppmanar fler att hålla sig på jorden är inte för att vi vill få dem att skämmas. Det ligger i allas intresse att lösa klimatkrisen och jag är övertygad om att de allra flesta hade gärna hade offrat sina flygsemestrar om de fullt ut insåg vad som står på spel.

Det räcker förstås inte att sluta flyga. Om vi ska lyckas lösa klimatkrisen krävs betydligt mer än så. Men vi kommer definitivt inte att lyckas om vi fortsätter. Vi behöver fråga oss vad vi vill säga till våra barn i framtiden. Att vi gjorde allt som stod i vår makt för att rädda dem? Eller att eftersom vi inte visste om vi skulle lyckas så brydde vi oss inte ens om att försöka?

Jag tror att Coronapandemin kommer att göra oss bättre rustade för de förändringar vi oundvikligen måste göra för klimatet. Jag tror att den kommer att få oss att inse att vi inte kan ta vår värld för given, och att den får oss att inse vad som verkligen är betydelsefullt i livet. Det är inte de inställda semesterresorna som människor lider av just nu, det är bristen på sociala kontakter, att inte få umgås med människor vi älskar, och en begränsad frihet. Den omställning som krävs för att lösa klimatkrisen kommer att bli lindrig i jämförelse. Vi kan rädda klimatet – vi kan skapa en bättre värld – och samtidigt fortsätta med allt det som verkligen betyder något.

Självklart skulle vi kämpa för klimatet om tillräckligt många insåg att klimatkrisen också är på liv och död. Det världen behöver nu är att ersätta Coronapandemin med en klimatinsiktspandemi. Du kan bidra till att sprida den genom att hålla dig på jorden.

Why we need to stay on the ground
If someone had told me a year ago that global air traffic would be halved in 2020, I would have jumped for joy. During the past few years, I’ve spent all my time campaigning for people to stay on the ground. This has now become a reality – but for the wrong reason. The Corona pandemic isn’t something to be happy about. And people not flying for a few months won’t save the climate.

But it is great to see that quick and radical change is possible. The pandemic has shown us that politicians can make uncomfortable decisions, and that people are prepared to make big sacrifices.

So why haven't we done the same for the climate?

In the past couple of years, I’ve talked about the climate crisis with lots of people, and one of the most important things I’ve learned is that most people don’t know how severe the situation is. Although many are worried, few people have realised that the next decade is crucial. If we don’t halve global emissions in this time, we risk reaching the point of no return.

It’s not surprising that so few people have accepted this fact. Despite all the warnings, the world keeps on spinning. Our politicians continue to ignore the science and, in the media, news about the climate sits next to articles about cheap holiday flights. And when everyone else continues to live their lives as usual, it can’t be that bad, can it?

The thing about human nature is that we are greatly affected by each other. The reason that so many of us continue to fly on holiday even though we’re in a climate emergency is not because we don’t care, but because we are human. We are more influenced by others’ behaviour than gloomy climate predictions, so if everyone around us continues to fly, then so do we. And when we hear facts that go against our values and lifestyles, we become defensive, and find arguments to continue living as usual.

And there are so many good arguments to keep flying. Aviation plays an important role in our globalised society. It smoothly takes us across the globe, enables meetings with people from all over the world, and brings different cultures together. And besides, it’s so much fun. Shouldn't we deal with all the things that are worse instead? After all, aviation accounts for just a few percent of global emissions.

But the reason that aviation emissions aren’t higher is because very few people in are privileged enough to fly. It’s been estimated that over 80 percent of the world's population has never been on a plane. For those who fly, air travel is often the single largest source of emissions. Just one holiday flight can use up your entire annual carbon budget and more. For example, we Swedes love to travel to Thailand. A return trip there emits three tons of greenhouse gases. This leaves no room for the things we can’t live without, like food, and a home. If all the people in the world took a similar flight once a year, total global emissions would rise by over 40 percent, when we desperately need to reduce them.

In other words, the only reason that emissions from flying aren’t higher is that there is so much inequality in the world. If everyone could afford to fly on holiday, we wouldn't stand a chance of solving the climate emergency. An even worse injustice is that it’s the people who haven’t contributed to the climate crisis who are already suffering from its consequences. It is them, not us, who are forced to flee their homes or see their children starve.

The problem is that we can’t directly see the consequences of our emissions. If someone told you that your emissions would directly lead to the death of another person, no one would choose to fly. But the fact is that our combined emissions will lead to the death of a large number of people, and jeopardise our entire existence on this planet.

This can be hard to get your head around. It's easy to feel overwhelmed, and to feel that your own actions don’t make a difference. What does it matter what I do? I’m just a small person in a really big world. If we are to succeed in solving the climate crisis, we need political solutions, right?

Of course, we do. But we’ve been waiting for these solutions for decades, and we are still waiting. If we are to succeed in changing the system, more of us need to demand change, and in order for that to happen, more of us need to realise that the climate emergency really is an emergency.

Talking is not enough. If people are going to listen and take in what we’re saying, we also need to act, and lead by example. Choosing to stop flying, which is something that many people might see as a great sacrifice, is a very effective way to get more people to wake up and realise the severity of the situation. The same applies to the reverse scenario. If you continue to fly, you signal to people around you that everything is under control and that they can calmly continue to ignore that we’re in a climate emergency.

Giving up flying is one of the most important things you as an individual can do to reduce your emissions. But the biggest effect lies in how this decision impacts others. By showing that you are prepared to do what it takes, and that you believe your actions matter, more will follow.

Are you still not convinced? I’m sure that many of you listening right now are thinking that “ok, giving up flying may be a good idea, but I’m just not prepared to make that sacrifice”. I’ve spoken to many people who feel this way. Now imagine that everyone you know - your friends, your colleagues, your family – imagine that they all told you that they have decided to give up flying until we’ve sold the climate crisis. How would you react? When I ask people this question most of them say that “well, in that case I guess I would be prepared to do so”.

Our tendency to act like those around us has a great advantage: if enough people take action, change can happen fast.

A couple of years ago, some public figures here in Sweden said that they had decided to give up flying for the sake of the climate. Since then, more and more people have followed their example. The norm has started to shift. And it’s made a difference. From having steadily increased for many years, the number of flights fell by 4 percent in Sweden last year and domestic flights fell by a full 9 percent. This has in turn contributed to a flying debate in many other countries, and people all around the world rethinking their air travel. In a survey conducted by the European Investment Bank, 75 percent of Europeans, 69 percent of Americans and a full 94 percent of Chinese people claimed they intended to fly less during 2020. The head of the International Air Transport Association has even described flight shame as the biggest threat to the aviation industry.

The term flight shame is misleading though. It’s not shame that drives people to give up flying for climate reasons, just as it isn’t shame that makes us do so to reduce the spread of the Corona virus. It is care for each other and the only planet we’ve got. And the reason we encourage others to stay on the ground is not to make them feel ashamed. It’s in everyone's interest to save the climate and I’m convinced that most people would happily sacrifice their holiday flights if they fully realised what is at stake.

Of course, we can’t just stop flying – we need to do much more than that if we are to solve the climate emergency. But we definitely won’t succeed if we continue to fly.

We need to ask ourselves what we want to say to our children in the future. That we did everything in our power to save them? Or that since we didn't know if we would succeed, we didn't even bother to try?

I believe that the Corona pandemic will make us better equipped for the changes we inevitably need to make for the sake of the climate. I believe that it will make us realise that we cannot take our world for granted and also realise what is truly important in life. It’s not the cancelled holiday flights that people are suffering from right now, it’s the lack of social contacts, not being able to spend time with the people we love, and a limited freedom. The transformation needed to solve the climate emergency will be mild in comparison. We can save the climate – we can create a better world – and continue to do the things that really matter at the same time.

Of course we would fight for the climate if enough people realised that this crisis is also a matter of life or death. What the world needs now is to replace the Corona pandemic with a “climate awareness pandemic”. You can help spread it by staying on the ground.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar