torsdag 6 februari 2020

EN AV 100 000: JENNY HOLMBERG

Hej, jag heter Jenny. För snart fyra år sedan insåg jag jag faktiskt helt enkelt bara kunde välja att aldrig mer flyga. Min önskan om icke-flyg baserar sig 100% på miljöfrågan, och 100% på min egen flygskräck brukar jag säga. I bemärkelsen att hade det inte varit den ena, hade det ändå varit den andra. Jag hade då inte flugit
privat på flera år, men fortfarande bitit i det sura flygaräpplet för jobbet mellan varven - vilket jag nu alltså hade bestämt mig för att sluta med, också. Jag var så glad och nöjd över min nya insikt - och cirka två veckor senare träffade jag en person som jag blev väldigt kär i - och som visade sig bo ett hav och en kontinent bort.

Att hålla en relation vid liv mellan Stockholm och Los Angeles visade sig vara en utmaning, och tillslut tog jag mitt pick och pack och åkte hit till LA, där jag blivit kvar i två år nu. För att komma hit tog jag upp flygandet igen, men förra året insåg jag att jag inte vill fortsätta så, avståndet till trots. Så jag tog tåg och båt för att komma hem till Sverige över sommaren. En resa som tog två veckor istället för flygets elva timmar - och det var helt fantastiskt. Det är en mycket privilegierad resa att göra - kräver både mycket tid till hands och pengar. Och där miljövinsten jämfört med flyget är väldigt oklar med tanke på Atlantöverfarten. Jag funderade därför länge på klokheten i det hela - vad poängen ens skulle vara jämfört med att “bara ta ett flyg” under dessa “särskilda omständigheter”. Jag landade i att jag ändå ville resa på detta sätt - och acceptera den icke-perfekta lösningen över havet för nu. Jag tänker att sjöfarten har betydligt större möjligheter att utvecklas grönare än flyget och för att kunna prata mer om det ville jag själv erfara hur en överfart går till och känns.

Under resans gång tog jag tillfället i akt att prata med så många jag kunde, om just dessa frågor. För att liksom använda turen till något större än bara min egen transport. Och på så sätt kändes det ändå som att det var givande på ett större plan. Flera jag träffade på både tåg och båt hade inte tänkt på varken flygets eller just båtens miljöpåverkan - och tack vare just den tid en får genom att “resa långsamt” kunde vi utforska allt detta närmre.

Med en ny sommar som närmar sig håller vi just på och pratar här hemma om hur vi ska göra nu. Om vi inte vill flyga - kan vi ens komma till Sverige i år? Jag vill ju verkligen träffa min familj och mina vänner - men är det rimligt att göra en resa som detta så snart igen? Inga lätta frågor detta - även när de känns självklara “i princip”. I en flygfri värld hade kanske min partner och jag inte träffats när vi gjorde och då hade vi också sluppit detta dilemma nu - men det är jag ju väldigt glad för att vi gjorde. Träffades alltså. :) Så vi fortsätter att göra det bästa vi kan i detta hela. Just nu är att engagera mig i den nya Flight Free-gruppen här i USA en del i det!

Jenny Holmberg,
Venice Beach, Kalifornien
www.pancakesonthethird.com/2019/02/27/why-i-stopped-flying-and-why-im-quitting-again/
www.enkelro.com/2019/08/16/restankar-1/

Gör som Jenny och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar