fredag 24 januari 2020

EN AV 100 000: LENA STRANDBERG

Jag avskyr att inte längre flyga! Det får mig att känna mig instängd och kvävd. Det kryper i kroppen på mig och jag känner en enorm sorg över alla de resor som nu inte blir av. Däremot var det ett enkelt beslut att sluta flyga. Vet inte ens om jag kan kalla det ett beslut. Plötsligt var det bara inte ett alternativ lägre. På samma sätt som det inte är ett alternativ att köpa en flygbiljett om en inte har råd med den, på samma sätt är det inte ett alternativ att köpa en flygbiljett om en inte har råd med utsläppen det medför. Och råd med utsläpp, det har vi ju inte. Så själva beslutet var enkelt. Att leva flygfritt däremot, det är svårt!

När jag försöker bena i varför det är så svårt för mig att inte flyga så inser jag att det beror på flera saker. Dels är att resa något jag verkligen älskar och därför saknar. Men det kan jag hantera. Svårare är det att leva med den ilska och frustration jag känner gentemot dem som fortsätter att nöjesflyga som om inget hänt. Som väljer (ja, väljer för okunskap är ett val i denna fråga) att tro att det går att fortsätta. Ännu svårare är det att hantera de som förstår att det är ohållbart men väljer att nöjesflyga ändå. Liksom passa på innan ”det är för sent”.

Och låt oss prata lite om avundsjukan. Finns det något fulare än avund? Att anklaga någon för att vara avundsjuk är ett effektivt sätt att få folk att hålla käften. Jag är fruktansvärt avundsjuk på dem som fortfarande flyger. Jag avundas dem deras upplevelser och jag avundas dem okunskapen i de fall det är okunskap det handlar om och förmågan att sätta kunskapen åt sidan i de fall där kunskapen finns men ignoreras. Jag längtar tillbaka till tiden då jag inte kände att just jag har ett ansvar att välja bort flyget för att just jag har möjlighet att göra det.

Men jag tänker äga den här avundsjukan! Inte skämmas för den och inte låta den användas mot mig för att få mig att tystna! Och jag tänker skilja den från missundsamhet. För jag missunnar ingen att sitta med tårna i den varma sanden på en vacker strand eller att strosa bland skyskrapor i en främmande storstad. Tvärt om! Det är bara det att jag unnar mina och andras nuvarande och kommande barn en hållbar framtid ännu mer!

Lena Strandberg,
Speciallärare, Visby

Gör som Lena och 14 156 andra svenskar och anmäl dig till Flygfritt 2020 idag!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar