måndag 30 december 2019

EN AV 100 000: KARIN SUNDBY

Att sluta flyga. När jag var 15 år flög jag för första gången och om sanningen ska fram så har jag faktiskt fyllt min flygkvot sedan dess. Men sedan 2016 har jag, med några få undantag, stannat på marken.

Till en början kändes ett flygstopp nästan som en omöjlighet. Halva familjen bor i Barcelona och barnen måste ju få träffa farmor och farfar åtminstone ett par gånger om året. Men att sluta flyga innebär inte att sluta resa. När barnen var tillräckligt stora för att bära sin egen ryggsäck, tog vi tåget ner för första gången. Det gick bra. Det var roligt och barnen tyckte det var världens äventyr. De första gångerna blev det tåg ner och flyg hem. De senaste gångerna har vi tagit tåg både tur-och-retur. Barnen vill inte flyga längre. Inte min man och jag heller. Barnen kan sitta vid middagsbordet och (utan att vara ombedda) gå igenom argument för argument till varför tåg är bättre än flyg.

Det är ingen hemlighet att vi befinner oss i en akut klimatkris. 2020 är året då utsläppen måste börja minska kraftigt, för att sedan halveras fram till 2030. Vi har onekligen en gigantisk uppgift framför oss och ett enormt ansvar för vår gemensamma framtid. När uppgifter är för stora att greppa så är det ofta tacksamt att bryta ner dem, titta på vad vi själva kan göra för att bidra. Och tänker vi “halvera” så blir det väldigt konkret. Vi måste (minst) halvera våra egna utsläpp det här årtiondet. Och det i särklass mest effektiva sättet att minska sina egna utsläpp, är att skippa flygresorna.

Ett flygfritt 2020 är därför ett lätt val. Jag stannar på jorden för mina barns skull. För att de ska få den framtid de förtjänar och kunna titta tillbaka på den här tiden med känslan att vi gjorde allt vi kunde - både i ord och handling - för att ställa världen till rätta.

Karin Sundby
Ordförande i Klimatriksdagen

Gör som Karin och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med! Glöm inte att utmana alla dina vänner att göra detsamma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar