fredag 27 december 2019

EN AV 100 000: ALBIN BJÖRK

2017 genomgick jag en kris. Jag kände att livet rann mig mellan fingrarna, att jag slösade bort mitt liv. Jag hade jobbat och pluggat sedan jag gick ut gymnasiet, gjort allt det som samhället och min omgivning förväntade sig av mig. Det var dags för mig att göra uppror, leva mitt liv till fullo. Jag visste att om jag inte tog ett sabbatsår nu och reste, skulle jag aldrig göra det. Så jag tog uppehåll från mina läkarstudier och satte mig på ett flygplan till Australien, så långt bort jag kunde komma.

Väl i Australien bytte jag till en vegansk kost, framförallt av miljöskäl men också etiska. Många i min omgivning blev förvånade, jag hade tidigare konsumerat mycket animalier och gillade träning. Jag trodde inte att en vegansk kosthållning var möjlig att kombinera med styrketräning, lurad av samhällets normer återigen. Resandet fortsatte dock, jag försökte att undvika flygning så gott jag kunde men tänkte att det inte var så farligt. På samma sätt jag tidigare hade kognitiv dissonans vad gäller min kosthållning, hade jag nu angående mitt resande.Att en enda flygresa kunde orsaka lika mycket utsläpp som flera år av en vegansk kosthållning sparade blundade jag för.

2019 blev året för mitt riktiga uppvaknande. Jag hade gjort ett försök att återuppta mina läkarstudier, men allt jag kunde tänka på var klimatkrisen. Jag insåg att det var vår tids största problem. Ett akut hot mot inte bara mänskligt liv, men allt liv på jorden. Jag ville ägna mitt yrkesliv åt att kämpa för klimatet. Jag övervägde att läsa till civilingenjör med miljöinriktning, men insåg att min tid inte var bäst investerad i en skolbänk i fem år till. Det är fem år vi inte har. Jag insåg att det största problemet inte är tekniska lösningar, utan gapet mellan vad ledande forskare säger och vad politiker gör. Det bästa jag kan ägna min tid åt just nu är att bilda opinion med XR.

Det är snart 2020, några saker har förändrats och några är sig likt. Jag befinner mig fortfarande i kris. Jag är inte längre orolig över att mitt liv rinner mig mellan fingrarna, men att livet på jorden gör det. Jag kommer att fortsätta att resa. I höstas var jag ute i Europa med tåg. Jag vill segla över Atlanten. Men så länge som vi befinner oss i en klimatkris och flyget är ohållbart håller jag mig på jorden. Jag skulle kunna fortsätta att flyga, men det finns inte på kartan. Läkarstudierna får vänta ett tag till. Det bästa sättet att rädda liv just nu är att bilda opinion kring klimatkrisen. Få politiker att agera i enlighet med forskningen. När de börjar göra sitt jobb, kan jag återgå till studierna.

Albin Björk

Gör som Albin och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000 anmälda, och gör vi det gör vi tillsammans stor skillnad!

1 kommentar:

  1. Idag den fjärde sept läser jag om din hungerstrejk som började 20 aug utanför riksdagshuset.
    Hur kan jag följa resultat, vad händer
    Jag känner mycket som du gör, fast litet till åren kommen

    SvaraRadera